Klyven

Efter en flaska välling och lite mys så somnade lille man om igen.

En tanke som får magen att knyta sig är tanken på att Olli en dag ska in på en förskola. Flera utav hans kompis ska snart börja. Ska jag lämna bort min lille skutt flera timmar om dagen? Jag känner mig väldigt klyven för att för mig är man bebis när man är ett år. Det finns de ett åringar som inte kan gå då de börjar förskolan (förstå mig rätt, jag vet att det kan vara svårt att få möjlighet att vara hemma längre än ett år osv detta är enbart mina tankar och funderingar och jag menar absolut inget illa mot dom som väljer att sätta sina barn i förskolan då de är ett år, det kommer kanske till och med bli så att vi väljer att ha en plats tills han är ett år för att veta att han har en och för att jag ska kunna hoppa in och jobba.) Om inte Olli kan gå när han får plats på förskolan ska då dagis personalen vara de första att se hans första steg? Jag vet att vid ett och ett halvt års ålder genom går många barn en utvecklingskris och därför är det kanske lite dumt att välja när barnet går igenom denna. Men samtidigt så är jag en sån som vill att det händer något hela tiden likaså Olli är ett aktivt barn och också vill det ska gärna hända något hela tiden (vem han nu kan fått det ifrån ;)) En annan fråga jag ställer mig är vilken förskola ska man välja? Eller ska man se sig om efter en dagmamma? Min sambo har aldrig gått på förskola och jag känner inte till förskolorna i stan. Vi har heller ingen förskola som ligger självklart nära, och ingen av oss vet vart vi kommer arbeta nästa år så en närligande förskola skulle vara självklart val. Jag vet att det snart är dags att börja söka men jag drar mig för det. Det känns som ett stort beslut, när och var?
Nåväl det löser sig alltid, en vacker dag kommer jag ta tag i det pågrund utav att "måste" känslan kommer över mig och då får vi hoppas att jag/vi gör ett val som vi är nöjda med. Ikväll har jag ingen måste känsla utan får fortsätta fundera..