Amning

Ett litet inlägg om amning, innan Olli föddes så fick jag ofta frågan om jag tänkte amma, mitt svar var självklart!

På bb när han sen var född så la jag intill honom men han sög inte, sköterskorna kom in och var ganska så hård hänta mot både mig och Olli och det gick inte. Han fick ersättning redan ett par timmar efter han var född för han vägde så lite, jag kämpade med att få det att fungera och jag kände hallå, jag har mjölk varför vill han inte?! För mig var det självklart att la man barnet vid bröstet så skulle barnet suga. När vi sen kom hem så fortsatte jag kämpa och var faktiskt på väg att ge upp, det kändes hårt för jag ville så gärna. Men sen kom bb hemvård på kontrollbesök och hon sätter på en ammningsnapp och det går hur bra som helst! Tack för denna toppen uppfinning! Nu kan jag amma och lille man växer som bara den.

En annan sak som jag tänkt mycket på är vad folk lägger sig i saker och ting när man får barn, läste ett jätte bra inlägg om detta i en annan blogg. Så fort man får barn får folk plötsligt lägga sig i allt vad gäller barnet och föräldrarskapet, gör si gör så, gör inte si gör så. Folk menar bara väl, men ibland blir det så fel. Jag tror inte det finns många som skulle ha mage att tala om för någon om man tyckte den personen hade fula gardiner eller om man tycker det skulle passa bättre med ett par panelgardiner. Andras hem skulle man som sagt aldrig lägga sig i för det är så personligt och måste så få vara, ska det inte vara samma sak med ens barn?! Ser man att något är på väg att gå helt galet är det klart man kanske kan tipsa om ett annorlunda knep eller så men visa saker som jag har fått höra känner jag att det gör väl jag/vi precis som vi vill med! Har fått höra ett antal gånger att vårt barn kommer bli ett bortskämt barn för att jag/vi sitter och myser med honom, att han kommer vänja sig vid att någon alltid håller i honom. Men hallå närhet är väl det finaste man kan ge sitt barn eller?! De är bara små en gång och ganska så snart så kommer han inte vilja och sitta och mysa längre utan vill att det ska hända saker. Har också fått höra att jag pratade för ljust med honom, att jag pratade med honom som om han vore en tjej, tänk på att det är en grabb, då kände jag hur pratar man med en pojk/flicka? ja märkligt det där men som sagt alla menar säkert bara väl och vill det bästa..Tror man får lära sig att slå dövörat till ibland och lyssna på det man vill lyssna på och göra det som känns rätt för just mig/oss.

För övrigt så är Olli en månad nu, igår blev han det.