torsdag 8 mars 2012

Mardröm

God kväll gott folk..
Igår började dagen riktigt bra, vi var på ÖF med Tina och zeb (som vi saknat så himla mycket!) sen blev det mys lunch och en sväng på stan. När vi sen gick hem så kände jag att olli var verkligen i behov av nya skor då hans var för små så drog med mig A ut på stan igen och vi hittade ett par skor, som sitter bra, lätta att gå i och står emot lite vatten så toppen!

På eftermiddagen grejade jag ganska mycket med såna där tråkiga måsten och fick dåligt samvete och bestämde mig för att busa med Olli, hans favorit ställe att busa på är i våran säng. Så vi busade i våran säng. Men så hände det som INTE får hända. Olli ramlade baklänges ur sängen. Jag var på fel sida sängne och springer över, tar upp honom och han skriker inte! Han slutar andas och svimmar av och blir helt lealös i min famn. PANIK!!!! Dessutom själva hemma! Jag ropar på honom och känner hur gråten bränner i ögonen, tankarna hinner långt är han på väg att DÖ NU?! Öppnar balkong dörren och han får kall luft på sig och börjar andas igen, börjar gråta lite försiktigt och efter en stund skriker han ordentligt och jag känner mig lättad men fortfarande väldigt rädd och panikslagen. Försöker få tag på A som inte svarar, ingen ide att ringa svärmor då hon var uppåt i landet med bandyn. Jaha vad gör jag nu då?!! Får till slut tag på mamma. Inte mycket till hjälp det heller men känner mig lite lugnare. Vi myser en stund i soffan jag och olli. Han är så lugn och trött, känner att han inte får somna än för jag vill ha koll på honom, så bestämmer mig för att ge vindruvor som han ÄLSKAR! Han brukar bli helt exalterad men inte då. Han äter för att det står framför honom men inte med vanliga ivern. Efter det börjar han rapa ganska mycket och jag känner att jag måste nog ringa in. Vi ska komma in och de konstaterar hjärnskakning.

Så natten har spenderats på barnavdelningen i natt med koll en gång i timmen så mycket sömn har de då inte blivit. Men min vanliga busiga olli är tillbaka idag vilket är en lättnad!..

Älskade unge!

1 kommentar:

  1. Usch vilken mardröm! Som när Leah var spädbarn och åkte i altangolvet..Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Precis som du skriver. Trodde hon skulle dö! Nej usch vad hemskt det är när de slår sig så mycket...Tur att han är sitt vanliga jag igen nu!

    Kramar till er alla!

    SvaraRadera